Det är så jobbigt att nästan alltid ha rätt, Katten

Det där med privata vårdcentraler, valfriheten och allt annat fint… blev ju precis som jag trodde. Eftersom det enbart handlar om pengar, lönsamhet och stora vinster så satsas det på det som är lönsamt – privata vinster till ett fåtal av våra skattepengar.

Nästan friska patienter från goda socioekonomiska miljöer får snabb och effektiv behandling, vilket leder till många patienter/vårdenhet. Lönsamt. Svårt sjuka med tyngre ekonomisk och social belastning tar tid, kräver mer resurser och blir mindre ”lönsamma”…

Den som vill tjäna pengar anpassar verksamheten efter det.

Därför finns det en skillnad mellan land och stad, där landet blir förloraren. Det finns också tydliga skillnader i vården – vem får vad, hur mycket och hur snabbt – mellan rik och fattig, där den fattige alltid förlorar…

Den fattige får alltid minst men ska bidra med mest… bidra med skattepengar och försämrade levnadsförhållanden när pengar ska omfördelas – mer till dom rika…  eller mer till ett relativt fåtal fattiga som har prio ett idag …

Dom stora politiska besluten drabbar aldrig – åtminstone vääääldigt sällan – samhällets över/medelklass, där besluten fattas… Här finns privata försäkringar – via arbetsgivare eller egna fickor – som ger snabb vård, bra pensioner och annan trygghet… Oavsett vad som händer i världen och ekonomin förblir denna grupp relativt opåverkad… men vi andra…

Vi övriga får uppleva sämre vård, minskade inkomster och ökande otrygghet. Det är denna grupp som alltid ska dela med sig och som alltid får höra att ”vi är ett rikt land, vi har råd, vi har frihet, demokrati, världens bästa sjukvård, god värdegrund, jämställdhet”… problemet är att vi inte känner det…

När vi osynliga gör oss synliga, reagerar makten. Våra röster är inte önskvärda eftersom vi uttrycker det som oroar, stör och beskriver en okänd och förnekad verklighet. Då ifrågasätts vi -våra omdömen, våra värderingar, våra kunskapsnivåer, vår intelligens – och vi utesluts, förnedras och skräms till tystnad…

Och nu anser samma välbärgade samhällskass att lägsta lönerna är för höga. Dom bör sänkas, för att fler ska få jobb…  hur lite kan en tjäna på ett heltidsjobb? Hur mycket tungt slit är ett liv värt? Ett arbete måste handla om möjlig försörjning och ett gott liv och inte sysselsättning… Det urgamla klassamhället är här och vi kallar det ”nytt”…

Det är så jävla äckligt, alltihop. Och vilken politik kan, vågar eller vill förändra detta?

Vi kanske måste börja med att avsätta vår världsfrånvända, inavlade och egotrippade politiska överklass…

 

Annonser
Det här inlägget postades i FUNDERINGAR och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s