Du fanns inte då 1994 när Estonia sjönk, Katten

 

Lavinia-27-september-(1)

…men det gjorde jag. Och jag minns nyhetssändningarna, bilderna och dramatiken. Ytbärgare, hård vind, mörker, regn, helikoptrar, livbåtar, fartyg, förvirring, panik, liv, död…

Nu är det 20 år sen och allting går i repris, förutom själva haveriet.  Estonia ligger på Österjöns botten. Anhöriga sörjer och intervjuas, man tvivlar på uppgifterna om vad som hände – var det verkligen bogvisiret? –  olika experter diskuterar, olika politiker har åsikter…och dom ca 800 döda är fortfarande döda… begravda på land eller i havet.

Visst är det sorgligt. Estonia. Tsunamin, Backabranden… det är ju aldrig roligt när människor dör, men är det mer dramatiskt och hemskt om många gör det samtidigt?

Det dör människor varje dag, barn blir föräldralösa, barn dör, gamlingar dör… genom sjukdom, självmord, olyckor, mord… Personliga katastrofer händer jämt.

När det är dags för mina kära eller mig själv att dö, föredrar jag faktiskt en kollektiv död i en rejäl katastrof och inte en trist och tyst död i nån banal sketen trafikolycka eller sjukdom… därför att vid katastrofer ställer samhället upp med stöd och krishantering… vid andra dödar och förluster får vi knappt sörja, då gäller det att bryta ihop och fortast möjligt gå vidare…

Blombukett-(3)

Sommarens sista frostkänsliga bukett till alla som i tysthet sörjer en förlorad kärlek… människa, djur eller… dröm…

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i SAMTAL och FIKA med Katten, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s