Suck, nu är det ”världens barn” igen, Katten

Och jag tycker det är så jobbigt. Överallt tjatas det om att vi ska ge ”alla gåvor är välkomna och gör skillnad”,  vi försäkras om att alla pengar hamnar exakt rätt… vi matas med bilder på fattiga, hungriga och… tacksamma barn , barn som fått en framtid på grund av oss och våra små gåvor. Vi myser framför TV-bilderna, känner att vi gjort nåt skitbra och våra samveten känns så rena och vita… Vi har ”gjort skillnad”.

Högavlönade  – mest gubbs – välklädda och förtroendeingivande höjdare i välgörenhetsorganisationerna pratar, informerar, tigger, vädjar och försäkrar oss… om ”Världens barn” och alla skriande behov som finns därute.

Dom har rätt. Behoven är ofantliga. Det handlar om djup fattigdom, analfabetism, krig, sjukdom, arbetslöshet, missbruk, kvinnoförtryck, hopplöshet, kriminalitet, våld… och värst drabbas alltid barnen. Dom svagaste. Precis som i våra rika västdemokratier…

Jag har svårt för välgörenhet. Nästan så jag får lite dåligt samvete, faktiskt, dåligt samvete för att jag inte ger… inte för att jag inte skulle ha råd att ge en slant, inte för att själva ”geproceduren” är för komplicerad, inte för att jag saknar medkänsla utan för att det känns så himla fel, det känns så förljuget… och meningslöst. För flertalet.

Det känns precis som spel, som om spel har blivit en lösning på fattigdomen. Välgörenhet är ett Lottospel. Slumpen avgör vem som vinner…

Så vill inte jag ha det!

Jag minns bazarerna i Bycentrums kyrka, där syföreningens stickade och broderade alster såldes och behållningen gick till ”nödlidande i Afrika” och föredrag med ”ljusbilder” som visade vad vita missionärer åstadkommit bland ”vildarna”, som fått skolhus, lite sjukvård, blivit kristna och satt på sig kläder… blivit ”civiliserade”…

Redan då – som liten – reagerade jag över självgodheten, aningslösheten, trångsyntheten och vårt totala överläge. I allt. Och så tyckte jag så synd om dom fattiga svarta människorna långt borta och visst ville jag hjälpa dom, men hur… det har jag funderat på sen dess.

Jag tror inte självgod välgörenhet är lösningen!

Det handlar istället om politik. Men vem säger det i ”Världens barn”… inte ett ord om orättvis fördelning av jordens resurser, utsugning av fattiga länder för vår rikedom, svältlöner till tredje världens fattiga för att vi ska få billiga varor och överkonsumera… inte ett ord om hur vi använder jordens åkermark,  inte ett ord om det lidande som är skapat av oss – direkt eller indirekt…  inte ett ord om lidandet som ”våra goda krigsinsatser” skapar … inte ord om vår delaktighet i att människor tvingas fly sina hem… inte ett ord om… det är väldigt mycket vi inte pratar om.

Vi pratar däremot mycket om annat… och köper ett gott samvete för nån hundralapp till välgörenhet…

Annonser
Det här inlägget postades i FUNDERINGAR och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Suck, nu är det ”världens barn” igen, Katten

  1. Anonym skriver:

    Mycket bra skrivit tant elin!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s