Slutar telefonen aldrig att ringa, Katten… Jaja, jag kommer…

Hallå, tant Elin här!

Oh, är det du Karin. Längesen. Tänkte på dig häromdagen. Jaså, har du också legat lite lågt? Det kanske är hösten och mörkret… och sen snöhelvetet och kylan. Man blir lite frusen och trött!

Jaså, du har varit på nöjesfältets Julmarknad… med barnbarnen! Ja, dom tycker ju det är roligt…

Jag var där häromåret med mina barnbarn och det var ljust och vackert, men trångt, kallt och dyrt vill jag minnas. Det var svindyr entré, sen var det popcorn, åkattraktioner, lotteristånd… och himla lätt att komma ifrån varandra.

Ja, då är det bra med mobiltelefoner. Om dom är laddade…

Jo, jag såg det också. Klassklyftorna eller att många människor saknades… Det var människor som hade råd… Jag insåg då, att det här nöjet är inte för alla… Varken i december eller på sommaren. Hur många barn har aldrig åkt karusell på nöjesfältet, kladdat ner ansiktet med spunnet socker och tappat andan i bergbanan…

En vuxen och några barn så går lätt en tusenlapp. Eller flera. Skitmycket pengar för många.

Nej, precis, då kändes det inte så roligt längre och inte förstod barnbarnen att dom tillhörde dom privilegierade, för dom är ju allt så självklart… med pizza och mys på fredagen, dyra hobbies flera gånger i veckan, föräldrar med bil som kör, McDonalds meny när det suger i magen, TV-spel, datorer, märkeskläder… eftersom pengar bara finns… och drömmar om en ytlig glassig framtid med dyra vanor och en superdyr glidarbil…

Du vet, dom flesta kommer att bli så besvikna! Undrar hur dom hanterar det…

Jo, jag tog upp det med mina också, men dom viftade bort det fast dom erkände att det nog fanns kamrater som aldrig hade råd med nånting, men ”så är det bara”… ”Synd för dom”. Det är nog så att synliga klassklyftor har blivit normalt och man bryr sig inte…

Nej, du har rätt, det är inget vi pratar om. Tiggarna syns ju men vanliga fattiga – arbetslösa, sjuka, pensionärer – syns inte lika tydligt i det offentliga rummet och då kan vi låtsas som om dom inte finns…

Det har jag undrat också. Varför inte ett enda parti belyser detta och ser konsekvenserna i form av hopplöshet, underordning, kriminalitet, missbruk och fortsatt fattigdom… Visst, då skriker vi på strängare straff, fler poliser, minskade bidrag, hårdare tag och mer övervakning.

Tror du verkligen att nån tjänar på det? Att det finns en medveten agenda… På kort sikt kanske, men i långa loppet tror jag det är en väldigt farlig utveckling…

Det tror jag med. När allt fler människor saknar hopp, framtidstro och att dom inte har något att förlora, så blir människor desperata, förbannade… och farliga.

Visst är det så, Karin, ibland känns det skönt att vara gammal. Så du ägnar dig åt böcker och jag drar täcket över huvudet och väntar på… vad?

Bättre tider? Optimist, där… Det har du rätt i, ingenting varar för evigt… det kan bara ta olika lång tid.

Det gör vi, vi hörs efter helgerna.

Hejdå Karin och… GOD JUL och GOTT NYTT ÅR också…

Julkort-2009

Annonser
Det här inlägget postades i POLITIK med kaffe och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s