Världen-en sandlåda?

God morgon Elin! Ännu en mörk och våt dag. Är det en syndaflod som drabbar oss? Det kan man ju undra… Men Viola, du är ju helt genomblöt, simmade du över kanalen idag… Ta av dig dom dyngsura kläderna direkt så du inte drar på dig en lunginflammation… här får du ett badlakan och lite torra kläder… Har du hunnit få på kaffehurran ännu? På gång! Du har nåt på hjärtat, ser jag…

Varför måste vi människor hela tiden leta efter skillnader hos varandra? Ja, du… för att definiera våra ”jag”… kanske? Snabbt bestämma vilka som är VI och DOM?  Vilka som får vara med, och vilka som inte får det?  Jag tror det handlar om våra hjärnor, evolutionen… och överlevnad. Att skapa lagar, regler och seder som gäller för alla, men undantagen är för oss? Människan vill bestämma, vara herre och tänja gränser… tror jag. Den som kan göra undantag är mäktigast… och människan är biologiskt ett flocklevande rangordnande däggdjur… med för stor hjärna?

Förr träffades folk såsom vi, och pratade om vänner, släkt och grannar. Inte så snällt och konstruktivt alla gånger, vill jag minnas. Riktigt elakt kunde det vara… Det gällde ofta att plocka pluspoäng på andras minus, fokusera på andras brister och vägra se dom egna, den som bröt oskrivna regler förlöjligades och straffades, konformitet var ledordet… Positivt och negativt, men idag känner de flesta inte sina grannar. Det är inte heller bra… ingen mår bra av otrygghet och gränslöshet…  Familjer och släkter är spridda över jorden idag, vilket medför att dessa spelar en mindre roll än tidigare. Vi är många rotlösa och historielösa…

Istället ersätts familjerna utav TVs såpor och skvallertidningar. Skådespelarna älskas och hatas. Deras privatliv blir vår angelägenhet.  Vi försvarar och förkastar dem – tillhör de oss eller dem? Så blir det. TV – alla bildmedier – har stor genomslagskraft och blir norm – och stilbildande, gränsen mellan dröm och verklighet blir otydlig… TV-figurerna kommer oss nära, in i våra hem och vi identifierar oss med dom, deras rolliv blir en del av våra vardagsliv, vi avskyr, älskar, hatar… och för skådespelarna är det en del av jobbet. Vilket jobb har bara en solsida?

Vi anser oss ha rätt till offentliga människors hela liv, att ha synpunkter på allt de säger och gör. Vi kollar inte ens om det som skrivs och sagts är sant eller inte. Sanningen är nästan alltid relativ och svårfångad… inte ens en vetenskaplig sanning är absolut… frågan är vems och vilken ”sanning” som är mest ”sann”. Det handlar om definitioner, vilken betydelse man ger orden, vad man fokuserar på… detta är ju ett problem i  domstolarna. Och var ett problem för Bill Clinton och Monica Lewinsky – som inte kunde enas om vad det innebar ”att ha sex”. Monica hade haft det med Bill men han absolut inte med henne, vill jag minnas.  Vittnen kan beskriva en given situation helt olika… och alla versioner är mer eller mindre ”sanna”, förutsatt att ingen ljuger medvetet. Svårt med sanningen…

Lever de inte upp till våra förväntningar så slår vi oss för bröstet- sådana är vi i alla fall inte- och njuter sedan utav en härlig skadeglädje. Generellt funkar det så… Men det är skillnad på offentliga människor och offentliga människor… Vi har människor med makt, exempelvis kungahuset, har de makt? I Sverige? Ja, informell makt genom börd och rikedom – arv, aktier och försörjningsstöd.   Och så politikerna…  dom måste tåla ingående och tuff granskning på många plan. Det handlar om trovärdighet, hederlighet och förtroende… En politiker kan inte ”ostraffat” säga ett och agera tvärtemot… inte en statschef heller, fast han inte kan straffas… då blir det moralfrågor… är det OK att kungen utan påföljder kan bryta mot våra trafikregler? Ska vi inte låtsas om det…

”Vanliga kändisar” kan däremot själva välja graden av integritet…I de bästa av världar kanske Många vill ha publicitet, bättre ”dålig” än ingen alls… men många  syns aldrig i skvallerpressen…

Har vi vid livets slut inte hunnit längre än våra barn som leker i sandlådan? Vi blir barn igen när vi blir tillräckligt gamla… sägs det! Du får vara med, men inte du! Du är för lång, för kort, för mager, för tjock, har fel färg, fel religion, har fel föräldrar, har rätt eller fel barn, stödjer rätt eller fel politik m.m. Såna är vi genom hela livet…

Vi tillsammans med många vill ha en förändring i samhället, men vi vill att andra ska göra det, hade jag klarat det ensam, så… men efter våra önskningar och på vårt sätt. Det är ju det enda vi vet och kan… Det känns inte rätt! Tycker du inte…

Även på Bibelns tid… Man ser grandet i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget, eller på modernare svenska först se sig själv och sina brister innan man börjar skärskåda grannens…

Vi har sen urtiden haft våra föreställningar och preferenser – medvetet eller omedvetet – och vi måste lära oss hantera detta och ha koll på oss själva… en av livets utmaningar?

Tumlaren har stannat, dina kläder är torra nu, Viola!

Lite mer kaffe och en kaka till? Nej tack! Jag är nöjd och ska nu ta på mig mina kläder och gå hem. Du ska ha tack! Det var så lite så… 

Glöm inte planera vad du ska göra för att förändra världen till det bättre! Nejdå! Jag tror stenhårt att en bra början är mycket kaffe, ett välfyllt kakfat och många tanter runt kaffebordet…

Imorgon är ny dag, Viola… Tänk om himlen är blå då?

Annonser
Det här inlägget postades i FUNDERINGAR och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s