Att tro sig veta

Hej Elin! Hej Viola, kom in kom in!

Jag var i Småland under helgen. Det var värst vad du reser! Bilade dit med Ragnhild. Det var roligt att köra bil igen. Visst är det härligt att mala landsväg…  man tänker så bra där… Det var länge sedan sist. Du måste köra oftare, att vara uppdaterad är viktigt, vet du… Vi hade tur med vädret. Skogarna var gröna, inga gula björkar att tala om. När vi två dagar senare körde tillbaka, så var björkarna bruna. De hade hoppat över sin gula period. Dom fick väl bråttom med klorofyllet, när dom insåg att inte den här sommaren heller är evig…

Vi var på ett Elin Wägner seminarium. Det spände sig från våldtäkt, biståndsarbete till försoning. Tunga ämnen.

Ordföranden i Svenska Afghanistankommitén redogjorde för deras arbete. De utgår ifrån de önskningar och behov som folket ute i byarna har. Så måste biståndsarbete gå till! De bygger skolor för både pojkar och flickor. Hjälper till att bygga upp en fungerande hälsovård. 17000 kvinnor dör i barnsäng varje år, medan det är ca 3000 människor, som dör som krigsoffer. Det är krigsoffren vi oftast pratar om… Afghanistan är klassat som det absolut farligaste landet för kvinnor att leva i. Usch ja, jag har bl a läst boken ”Flyga Drake”, inget roligt att vara kvinna där…

6300 afghaner är anställda varav 25% är kvinnor. Nu håller man på att utbilda lärare för högre undervisning, och barnmorskor. Det är bra.

SAK är inte okänt för mig. Jag har många vänner som varit och är medlemmar, men varför inte jag? De arbetar på ett sätt som jag stödjer fullt ut. De kommer inte med vårt synsätt, och våra lösningar, utan lyssnar till de människor som bor där. Det kan nog ses som politiskt tveksamt, ”talibanstöd” och antidemokratiskt… det är ju våra värderingar som ska spridas… inte ska vi lyssna på och respektera andras kulturer! Men jag kan se svårigheter, det är svårt att acceptera deras kvinnosyn, men vi har den här hemma också… svårt att tåla det också! Det är en kamp som de måste utkämpa själva, och det gör de också, på sitt sätt. Sant!

Jo, jag tror att jag hört något och sedan dragit slutsatsen, att det har varit en politisk grupp, som gjort olika insatser. Vad är politik? Allt… Med detta har jag gått en annan väg. Nu undrar jag: Har jag gjort det också i andra frågor? Andra organisationer? Tagit för lätt på det, och därför gjort felbedömningar? Ingenting är entydigt. SAK står säkert för nånting som är mycket svårsmält också, men det är helheten… det som överväger är viktigast. Tror jag.

Är jag, man för snabb att ta avstånd ifrån saker och ting? Kanske, men det är inte lätt och tar tid att upptäcka alla nyanser… mycket ser fint ut på ytan…

En annan föreläsare som jag hoppas att få höra mer utav, var en skolpräst Magnus P Wåhlin som talade om försoning och förlåtelse. Han hade varit ute i olika delar utav världen som biståndsarbetare.

Han talade om offer,  och att det är något  som behövs i samhället. Offer är att avstå från något utav min/vår frihet. Offer är en mänsklig kvalité. Offer, är fult…Är det? Jag trodde det var mest tycka synd om. Det är ju det fulaste vi kan vara idag. Offer. Offerkofta. Att inte ”ta för sig”… En oföretagsam, tung och tyst krävande typ som sprider skuld omkring sig… en som vägrar  ”ta ansvar för sitt liv”, är en negativ depressiv typ som tänker fel, är mesig och därför får skylla sig själv… Offer, offra… nej, det begreppet känns inte rumsrent idag…

Han citerade Erik Johan Stagnelius som har skrivit ”två lagar styr människor, makten att begära och tvånget att avstå”. Att avstå, offra, är något gott för det gemensammas skull, för miljöns skull, för samhällets skull. Så värderingar kan förskjutas… den som frivilligt offrar något anses dum, om det är så, så måste vi ändra på det!på gränsen till svårt störd…  men inte heller detta är entydigt. Offer är svårt. Tangerar välgörenhet. Politik på hög nivå…

Man kan vara en ”god” människa, en beräknande typ eller tvingas till offer… Ett offer måste kännas. Den som offrar mest är oftast den som har minst av allting och ”tvingas avstå” och ”makten att begära” finns på en helt annan nivå… ekonomiskt och socialt!

Jag förstår att jag inte kunnat få fram hans budskap. Jag får försöka få något studieförbund att be honom komma hit, så att du får lyssna till honom . Och jag som trodde jag utgick från Stagnelius… Honom blir det svårare att få hit, men Wåhlin kan nog fylla hans plats.

Tänker bl a på behandlingen av icke-arbetsföra, som tvingas till stora offer det var inte det han talade om, offer under tvång, är inte offer att frivilligt avstå när makten begär det, för att ”det gemensamma” ska räddas, eftersom pengarna inte skulle räcka annars… Men det är inte sant! För mycket offertänk motarbetar tanken på ett klasslöst samhälle… allting kan missbrukas. Även offerinstrumentet! Du och Wåhlin har inte samma definition av ordet offer. Du är mer inne i den Schartuanska skolan, än befrielseteologin.

Vidare sa M.Wåhlin:” Förlåtelse är att lösa människor ur sitt förflutna. Att skapa nytt ur intet.” Att förlåta var förbehållet Gud  (som också straffade), vilket Jesus vände upp och ner på.  Jesus förlät människor på löpande band, och det var därför han korsfästes. Så är det!  Men det förutsätter att vi kan känna skuld och det går inte att förlåta ett pågående skeende… Inte? Nej, för då sker ju ingen förändring. Är du säker? Kan man inte bli mer engagerad för något bättre om man inte behöver bära en ryggsäck med gammal skuld? Missförhållanden kan fortsätta och bli förlåtna… du utgår ifrån att den som vill ha förlåtelse är oärlig, och bara vill ha en frisedel för att fortsätta i samma gamla spår. Varför inte tro på människan? Även den lilla!

Vi behöver förlåtelse. Vi behöver bli förlåtna, förlåta oss själva och dom andra för att kunna lämna och gå vidare – som klokare människor…  Men begreppet förlåtelse är också svårt idag, eftersom det innebär att någon/jag gjort fel mot någon, kan vara skuld till nå´t… och ”skuld” är också fult… vi förväntas leva som om vi är helt oberoende av andra människor. Idag är det jag, mina behov, jag, mina behov, jag, mina behov…  Alla som var utanför av en eller annan anledning, förläts och blev därigenom delaktiga i gemenskapen. Immanuel = Gud med oss, gud i oss. Hoppas att jag har refererat rätt. Hoppas jag med för det låter intressant…Det var det!

Nej, nu kan jag inte stanna längre. Jag har en del att stå i. Du får reda på resten en annan dag. Det kommer nog fler dar… Stressa inte ihjäl dig!

Tack för kaffet! Varsågod, det var så lite så… Hej.

Annonser
Det här inlägget postades i FUNDERINGAR, POLITIK med kaffe och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s