Rösträtt eller röstplikt?

God morgon Elin! God morgon på dig, Viola. Härligt att ha dig här igen!

Vad läser du för tillfället? En bok om Gandhi… väldigt intressant och lättläst men rättså tjock! Den föder en del tankar… Jag har precis läst ut Boel Hackmans bok om Elin Wägner. Den är bra och känns väldigt fräsch. Det Elin kämpade för, brottas vi fortfarande med. En evig kamp? Kvinnors rätt till mänskligt värde. Fred med jorden och på jorden. Redan på 30-talet skrev hon om ekologisk odling. Hennes frågor är dagsaktuella i dag också. Ska jag ställa mig i skamvrån med dumstruten på huvudet, jag har ju inte läst Elin Wägner… kanske är dags snart… men jag odlar ekologiskt…

Varför går förändringar till det bättre  så långsamt? Det tar alltid längre tid att bygga än att riva… men nog går byggande oerhört låååångsamt och är ibland förvånansvärt likt rivning! Varför är det så få människor idag som engagerar sig i samhällsfrågor? Tidsbrist och Vanmakt! Det tjänar ingenting till… allting blir ändå som makten och kapitalet bestämmer… lika bra att ”gilla läget”, inte bry sig eller tänka för mycket… då blir det bara jobbigt.

I alla relationer, mellan människor, men också i organisationer så är det ett givande och tagande. Precis, annars dör relationen! Om inte så blir det tomt, innehållslöst. Vi är många som kräver, men är vi villiga att ge? Om ingen vill ha det vi har att ge, hur gör vi då? Ge utav vår tid? En fin gåva! Av vår kunskap? Är den uppdaterad på ”rätt” sätt? Vår erfarenhet? Vem vill ha den?

Se på fackliga organisationer, politiska partier och NGOs – de har alla svårt att få folk till sina styrelser, svårt att få medlemmar. Vi har tappat tron på organisationerna! Om så vad ska vi då ha i stället? Ensam är INTE stark! Det är sant och när vi insett det händer det   nå´t! Men det kan ta tid…

Många styrelser har vakanta platser. Det kan gälla politiska grupper men även handarbetsgrupper och andra intresseorganisationer. Att sitta i en valberedning är en mardröm. Det kanske är så att världen förändrats, föreningslivet måste hitta andra former som attraherar nutidens människor och dom behov som finns… Det gamla föreningslivet är för stelt, toppstyrt, tråkigt och förutsägbart…  och ofta en plattform för människor som vill ha personlig makt. Tyvärr! Vad då föreningslivet? Det är ju vi som är, som skapar föreningslivet. Eller motas in i en färdig struktur… svårt att göra sig hörd, även för den som pratar om det som sägs inte ”passar in”… Vi kan ju inte bara sitta här vid vår kaffekopp och vänta på att föreningslivet genom en trollkonst ska reformeras till något nytt! Nej, här skapar vi annat än föreningsliv…

En fungerande demokrati bygger  på medverkan och kunskap. Den senare ska man få  genom skolan. Där är jag helt med dig, kunde inte sagt det bättre själv…

För hundra år sedan kämpade många män, och kvinnor ur alla samhällsklasser för en allmän rösträtt. Då trodde man att det var den slutliga lösningen till ett mer jämlikt samhälle, men det var fel…Vi fick den, även om Sveriges kvinnor fick vänta längst i Norden. Vi har alltid varit tålmodiga… Idag är det många som inte inser att vi fick kämpa oss till rätten att rösta, ingenting vi fick gratis. Utav vår generation avstår flera sin rätt att rösta och stannar hemma i valtider.

Ja, jag röstade inte i senaste valet eftersom det inte fanns några alternativ. Jag vill inte rösta på en grå mittsmet, där alla i praktiken driver samma politik. Olika nyanser av blått. Det ”möjligas politik” med hänsyn till tillväxt, globalt och inhemskt kapital, fjäskande för supermakter, krig mot dom man vågar sig på för att få kontroll över det man behöver…

Jaha, och hur har du påverkat och förändrat livet i vårt land genom att inte delta, stå bredvid och se på, vänta för att se hur det blir?! Vår röst måste betyda nå´t mer än att bara legitimera ”demokratin” och där är vi idag! Jag har den härliga känslan att jag slipper känna mig lurad… Men är det inte just det du känner? Känner dig lurad? När jag vägrar rösta känner jag att jag återtagit lite kontroll… använt mig av min ”demokratiska makt”  och känner mig mindre lurad!

En politik utan ideologi, utan visioner, utan konsekvensbeskrivning… inte kan jag rösta på det! Varför är du inte med och skapar en sådan plattform då? Det är jag. Jag bloggar… har du glömt det? Och det tror du ger bättre effekt än att rösta? Jaaaaa… som det ser ut idag!

Ska det inte vara varje medborgares plikt att rösta i en demokrati? Nej, nej, nej! Varför säger du så? Demokrati är ju att medverka, påverka. Finns inga alternativ måste man få avstå… annars kan politiken sakta förskjutas vart som helst i ”sann demokratisk anda”… Vem ska skapa alternativen om inte du gör det? Jag kanske är med och skapar dom? Framtiden har svaret. I Nederländerna, där jag bodde i början av 60-talet var det röstplikt. Jag vet inte om det fortfarande är så. Då tyckte jag det var lite konstigt. Idag undrar jag om det inte vore bra om vi också hade det-RÖSTPLIKT. Nej! Jo, kanske!

För ett tag sedan hörde jag att en politiker blev utskälld  för att hon inte gjorde någonting. Svaret kom snabbt:” Vad gör du?” Ett sätt för en politiker att smita från sitt ansvar och slippa svara. Medietränad? Vilket är vårt ansvar då, som medborgare?  Ja, vad gör du? Pratar med folk, berättar vad jag ser, reagerar… men det är inte så bra alla gånger… det gäller att vara ”positiv” idag, säga ”ja” till vilka idiotier som helst och se det obefintliga ljuset i allt det kolsvarta… Jag? Du gör och har gjort mycket… och så tror du fortfarande… Vi? Dricker kaffe med politik och en kaka…

Varför är det alltid någon annan som ska göra det? Det är en himla skillnad på exempelvis en politiker och mig! Mycket gör faktiskt ”någon annan” mycket bättre än jag och vissa saker skulle jag aldrig klara. Glöm inte att politiker har makt, Begränsat! De har inte större mandat än vad du ger dem ett uppdrag (ofta avlönat), uppmärksammas många politiker vore nog himla glada om det var som du tror det är och förutsätts ha kunskap… det gäller inte gräsrötterna som ingen tar på allvar… och visst, många politiker får också mindre och mindre makt i samma takt som besluten fattas i Bryssel… av ett fåtal högavlönade proffspolitrucker!

Ingrid Betancourt presidentkandidaten i Colombia för De Gröna togs som gisslan och var Farcfånge i dryga sex år i djungeln. En bra bok på många sätt. När det var som vårast,  kunde hon för sig själv erkänna, att hon skulle kunna bli som sina  fångvaktare.Kränkningarna, hatet och oförmågan att kontrollera sitt liv föder lätt hämnd. Så mänskligt! Men hon bestämde sig för, att en sak kunde hon göra- hon kunde bestämma sig för vilken sorts människa hon ville vara, och att arbeta för att bli det. Det var inte lätt, men höll henne uppe. Gjorde inte Nelson Mandela också så? Inte ge efter för hat och hämnd… istället acceptera, försöka förstå, förlåta och gå vidare… Ja, bra förebilder!

Ja det är något vi alla kan göra, bestämma oss för vad för sorts människa vi vill vara! Inom vissa ramar, men inte helt… tror jag! Vad hindrar oss? Allt händer inte i hjärnan!

Om jag skulle bli en the-människa istället för en hängiven coffeinist… men det kanske är för banalt… Svårt nog, i alla fall! Om du tror att the hjälper dig att bli den människa du vill vara så tycker jag du ska börja med the nu!

Ska vi dela den sista kaffeskvätten? Ja tack!

Annonser
Det här inlägget postades i POLITIK med kaffe, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s