Gåvan! Ett kitt?

Hej Elin! Har du en eftermiddagstår? Självklart, här finns alltid en kopp till dig och du måste ta emot och så bjuda igen… för annars…

Du rekommenderade mig för en tid sedan att läsa boken Gåvan. Den  av Marcel Mauss, så du kom ihåg det!

Jag upplevde den inte som en upphetsande litteratur, men den födde ändå vissa tankar. Upphetsande var väl inte ordet jag tänkte på, men den förklarade på ett enkelt sätt ett icke-verbalt socialt omedvetet samspel mellan människor… Tyckte i alla fall jag för längesen när den var kurslitteratur.

Det tycks som gåvan, gåvorna har fyllt en funktion som smörjmedel i våra olika samhällen. Så har det nog varit. Det är nödvändigheten att ge, tvånget att ta emot och kravet att ge igen… om vi vill att relationerna ska fortleva gnisselfritt och fredligt, mellan individer, samhällen och nationer. Det kan betyda att skicka julkort, ge födelsedagspresenter, leenden, bistånd, tjänster… Jag skickar ett kort, mottagaren tar emot och skickar ett kort tillbaka någon gång…Då har vi en relation.  Brister det i något av leden så dör förhållandet eller så blir det bråk… Alla parter måste uppleva att ”det går jämt ut”.

 Men är gåvan fortfarande viktig? Tveksamt! Gåvans magi kanske bara fungerar i samhällen där vi erkänner att vi är beroende av varandra, där vi är viktiga som dom personer vi är och inte så lätt utbytbara. Kanske inte funkar i vårt superindividcentrerade moderna samhälle?

Ger vi gåvor endast för att Mammon ska vara glad idag? Mammon älskar när vi handlar, om vi köper gåvor eller shoppar till oss själva skiter han i, bara vi handlar mer, mer och mer…  

Uppskattar människor gåvor och presenter idag? Materiella gåvor är svåra idag, då många har råd att skaffa det som behövs och det som fattas är för dyrt att ge i gåva… inte minst ungdomen är besvärlig… men det finns ju även icke-materiella gåvor, typ tid…

Ett är dock säkert, även om gåvor kvarstår så har tack försvunnit. Det kanske handlar om makt, den som säger ”tack” erkänner att man tagit emot något och försätter sig i ett underläge med krav på motprestation… bekräftas inte gåvan har den inte skett och man är ingenting skyldig och kan gå vidare utan krav…  En annan tanke: Tar vi allt för givet, eller handlar alltihop bara om en förändring av uttryck och överkänsliga gamlingar?

Är det så, att vi blivit gamla och inte kan se och följa med de förändringar som sker i samhället? Eller är det vår uppgift att bromsa, uppmana till eftertanke, att tänka först och handla sedan?

Förmiddagskaffe hos dig imorgon, eller?

Du är välkommen!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s