Är jämställdhet möjlig?

Hej Elin! Ska det bli något varmare snart tro?

Ja du, prognoserna talar om fortsatt ostadigt och blåst… jag vill ha värme! Nu. Men det bara regnar… och är kallt!

Jag längtar efter att sitta på balkongen och se min potatis växa i sin spann.Både den och vitlöken har försiktigt tittat upp ur den mörka myllan.

Låter härligt! På mitt land tittar ingenting upp, mer än vitlöken som jag satte i höstas… men pelagonerna blommar i fönstren. Inomhus!

Efter de senaste dagarnas skriverier om hur våldtäktsmän går fria, och hur våldtagna skolflickor hängs ut på nätet, medan lärare och kompisar tar parti för pojken, så undrar jag om jämställdhet är möjlig i denna värld.

En befogad undran… men  lite ”farlig” och kontroversiell eftersom vi fortfarande tror att jämställdheten ökar och att vi i Sverige är världsmästare i den grenen… 

Vi kanske måste backa 180-360 grader. Skapa samhällen där kvinnor och män lever i separata världar. I realiteten gör vi det redan.

Ja precis, det är redan så och har alltid varit mer eller mindre… och nu blir det mer igen! Kvinnorna vårdar människor för ingen eller låg lön och männen vårdar metallbitar för högre lön och status… men det är ju det vi måste försöka ändra på!

I världens fattiga kåkstäder bor kvinnor och barn, och män är några som kommer, befruktar och försvinner. I vår del av världen bor frånskilda kvinnor med sina barn, medan den frånskilde mannen gifter om sig och skapar en ny familj.

Så ser det ut, ja… och dom fattigaste är överallt ”ensamstående” kvinnor med barn. Det är heller inget nytt, så har det nog alltid varit… och det handlar om makt. Mäns makt. Den kvinna som vägrar inordna sig i ett äktenskap ska straffas… inte så tydligt med skampåle och sånt idag, men det finns effektivare och mer osynliga medel. Pengar! Självklart tänker sig många kvinnor för mer än en gång innan dom lämnar en destruktiv relation eftersom dom oftast får (fortsatt!) huvudansvar för barnen och sämre ekonomi…

Vi får återinföra flickskolor. Ha sjukhus för kvinnor och andra för män, med respektive kvinnlig och manlig personal. Ha uppdelad kollektivtrafik, med bussar , tåg och spårvagnar enbart för kvinnor eller män.

NEJ, det vill inte jag! Undrar vilka som i så fall hamnar på dom fiiinaste sjukhusen, nyaste bussarna och blir omhändertagna av den mest kompetenta? men i alla fall högst betalda personalen…  Vi måste uppfostra männen, försöka göra dom till människor, genom att sluta spela med, sätta tydliga gränser, sluta skönmåla, förringa och ursäkta deras dåliga attityder och handlingar. Sluta dalta med pojkar/män… vi måste ställa krav på att dom tar ansvar för sig själva, sina liv och sin sexualitet!

Eftersom vi inte ska flyga med tanke på miljön så kan vi glömma dem.

Miljön är underordnad när det gäller flyget, alla applåderar när exempelvis Landvetter ökade omsättningen med 8 procent häromåret, däremot ska alla ”lyxresor”- från landsbygden till stan –  med bil till jobbet beskattas och bestraffas… enligt miljöpartisten Karin Svensson Smith, hette hon nog… men flyget nämnde hon inte…

Neutrala zoner får anordnas, där män och kvinnor frivilligt kan mötas för att para sig.

Fyra gånger per år? Midsommar, nyår, påsk och mickelsmäss… Då borde dom flesta ägglossningar kunna prickas in… Det finns ju piller för sånt nuförtiden, så det kanske räcker med midsommar?

Pojkar bor med sina mödrar tills de är 11-12 år för att sedan förenas med männen i deras samhälle.

Undrar om männen vill ha dom där? Några kanske, och då tänker jag en elak tanke… skulle dom unga pojkarna behandlas som kvinnor, användas som servicepersonal och för sexuella tjänster?   

Det är helt förståligt, tycker jag, att föräldrar till muslimska flickor inte vill att de ska åka på skolresor eller vistas i badhus m.m. med pojkar, när man hör hur det kan gå för flickorna.

Det är ju inte flickornas problem, egentligen… Det är ju pojkarnas, föräldrarnas och samhällets fel som tillåter pojkar att behandla flickor illa, uppmuntrar pojkar att bara tänka på sig själva och självklart alltid vara dom som definierar rätt och fel, bra och dåligt… med rätt att bestraffa!

Hur kan pojkarna gå fria?

Dom gör ju ”rätt”, utifrån vår syn på könen… Pojkar/män anses vara viljelösa offer för sin sexualitet och aggressivitet… det gäller för omvärlden – främst flickor och kvinnor – att parera detta, anpassa sig, inte utmana utan vara lågmält följsamma… annars får flickorna/kvinnorna skylla sig själva!

Såg programmet igår – Uppdrag granskning – där en imam uppmanade en kvinna att be sin man om förlåtelse för att HAN SLAGIT HENNE! Oopps… så tänker vi – ickemuslimer –  också, det fanns säkert skäl till att mannen slår kvinnan… han saknar ord och hon kan ”vara så provocerande”…

Att ingen ställer upp för flickorna, som får sina liv förstörda?

Det gäller att heja på det vinnande laget och status quo, lugnast så…  vi vill inte ”dra på oss eld” och så tror vi att vi har kontroll… men hejhopp vad vi lurar oss själva!

Tänk vilken bra värld vi har fått leva i. När vi var unga fanns det hur mycket arbete som helst.

Så var det! Det fanns arbete, framtidstro och möjligheter. Världen var stor men hyfsat begriplig och förändrades långsamt… Människorna hade nå´t gemensamt… såg samma TV- program, diskuterade samma nyheter, pratade om framtiden och hur den kunde förbättras… Vi trodde på fred, utjämnade klassklyftor och goda liv… Vi införde DU-reformen och slutade niga för överheten…

Rum eller liten lägenhet gick att få tag på.

JA, älskar fortfarande minnet av min omoderna 1:a i Haga på tredje våning  mot en mörk bakgård med toa på svalen som delades med våningsgrannen. Underbart. Haga på den tiden, slitet, märkt av år, kroppsarbete och människor, billigt, småskaligt, anarkistiskt… och VÄLKOMNANDE. Älskade Haga. Vila i frid…

Studera kunde man om man så ville.

Jajamänsan. Vuxengymnasiet för högskolekompetens… vi fick en andra chans. Inte förstod jag på ungdomsgymnasietiden varför det var så viktigt med skolan… Det var viktigare att titta på söta pojkar… och så många dom var då!

OCH det fanns hopp. Hopp om en bättre värld. En värld där människor hade lika värde. En värld där även kvinnor var människor.

Precis så, det fanns hopp och en tro på att saker gick att förändra… vi trodde att män och kvinnor hade lika värde, samma rättigheter, förpliktelser och möjligheter…

När dog det hoppet?

För mig, när jag blev fru och mamma, dog nåt… oskulden, hoppet… och jag kände mig lurad och blev arg, en ilska som fortfarande finns kvar. Insikten om ojämställdheten emllan könen och dom olika villkor som gällde visade sig tydligt då… med moderskapet. När det handlade om ekonomi och försäkringar för barnet kom dessa papper till pappan, när det handlade om barnmat kom reklamen till mig, mamman. Och det var jag som hade 5:an i matte…

Detta var första gången jag blev riktigt förbannad och började se… verkligheten…  och jag har fortsatt stirra och glo, då blir man besvärlig, överkänslig och otacksam…  så länge kvinnor inte har barn kan vi tro att vi är jämställda… men sen…

Att bli mamma var den mest omvälvande händelsen i mitt liv och som mamma blir man aldrig bra eller duktig, pappan däremot kunde leva på som vanligt… han var duktig när han gick till jobbet och kom hem med lönen och fantastisk när han kunde byta en skitblöja… för att inte nämna omgivningens syn på hans duktighetsnivå när han presterade två limpor bröd… Har inte återhämtat mig än. Ett livslångt trauma!

När blev kvinnor och barn en handelsvara? Något att konsumera och slänga bort? Andra sortering i en patriarkal värld?

Vi har alltid varit det, men det har varit olika väl synligt genom historien… Det är tyvärr så att generellt sett är män starkare och större, är dom inte det kompenserar dom med tillgång till potenta vapen, eller så luras dom och får oss att tro på en styrka dom inte har… och män stödjer och uppmuntrar andra män, det tjänar dom alla på. 

Och kvinnor ”tjänar på” att acceptera, underordna sig och inte synas… då drar vi inte på oss männens våld och bestraffningar och kan leva våra liv i ”lugn och ro” och få en liten del av det som männen vill dela med sig av…  Materiella saker, delegerad makt…

Det mest upprörande med Sydafrikas apartheid var att svarta män förtrycktes ”utan att förtjäna det”… Apartheid handlade om mäns förhållande till andra män… och en man får inte behandlas illa för nåt han själv inte kan påverka… exempelvis hudfärg… Men det är OK att behandla kvinnor illa, bara för att vi är kvinnor…

Tänker också på den rasism som finns i världen/Sverige idag, den handlar också om förhållandet mellan män från olika kulturer och religioner. Ingen bryr sig om kvinnorna! Det är männen som är viktiga. Det är dom som diskuterar, definierar och bestämmer… utifrån det manliga överordnade perspektivet… och vi stödjer det! Vårt ”jämställda” moderna samhälle hjälper till att förtrycka kvinnor från andra kulturer genom att enbart lyssna på patriarkatet!

Jag har ingen aning om vad  som behöver göras… kanske är en förändring mot mer jämställdhet omöjlig, för att ingen – tillräckligt många – vill ha den och att den  – om den fanns – hela tiden måste underhållas…  och vem orkar det?… annars sjunker vi snabbt tillbaka i urgamla strukturer.

Är det det som är arvsynden?

Ta en varm kaffeskvätt och en kaka till innan du ger dig ut i höstrusket. Och håll i hatten!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s